september 2009


Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Igår var första dagen utan kryckor. Jag har ett par stående på jobbet och ett par hemma, just i case…men igår behövde jag inte använda dem alls 🙂 Knät känns konstigt och gör lite ont….men mest känns det skumt. När jag går mycket på benet så får jag ont MEN det har slutat svullna varje kväll vilket är bra, och det gör inte så pass ont att jag måste ta värktabletter, högläge och lite gnäll räcker, he he.

Gubbe på kryckor

Helgen gick fort förbi, var och kikade på mitt lags näst sista fotbollsmatch för säsongen och de vann, därmed stannar vi kvar i div 2 nästa år-Jihaaa! Sussi kunde spela igen, även om hon tog det försiktigt med foten. Lördag kväll så drack vi Mojitos hemma hos Sussi och sen gick vi till Copperfields vid fridhemsplan och drack öl. Inte världens roligaste ställe men men.

mojito 1

Nästa helg kommer också gå snabbt förbi, på fredag ska jag och Robert ut och äta med hans familj för att fira hans mamma som fyller år. På lördag ska jag försöka träffa Jessica och 3 veckor gamla Nelly, sen på kvällen ska jag och Sussi gå på Annikas inflyttningsfest. På söndag är det sista fotbollsmatchen för säsongen för mitt lag och på kvällen ska jag och Robert till mina föräldrar på middag (pappa fyller år på måndag). Bra för då hinner jag knappt vara ledsen och tänka på hur skit allting är….

kalas

Vi har hunnit med två av hösten omgångar av Söndagsklubben också. Första vändan var hemma hos mig för två veckor sedan, jag bjöd på:
Förrätt: plocktallrik med olika ostar, skinka, korv, oliver, hummus, fyllda parikor och jalapenos, bröd m.m.
Varmrätt: Leilas mosade potatis med fetaost och honung med fylld fläskfile (fylld med vitlösssalami, mozarella och soltorkade tomater)
Efterrätt: Marängsviss

Ungefär såhär såg tallriken ut, ingen Tzatsiki dock. Bilden kommer från www.matplatsen.org och det var från Vickan/matplatsen jag fick inspiration till förrätten och i övrigt till mycket av den mat jag lagar. Tack Vickan-förrätten var uppskattad av mina gäster

Ungefär såhär såg tallriken ut, ingen Tzatsiki dock. Bilden kommer från http://www.matplatsen.org och det var från Vickan/matplatsen jag fick inspiration till förrätten och i övrigt till mycket av den mat jag lagar. Tack Vickan-förrätten var uppskattad av mina gäster

I helgen var det Jeanettes tur som bjöd på mumsig mat som vanligt;
Förrätt: sallad med grillade räkor och pinjenötter + vitlöksbröd (mums)
Varmrätt: wok med kyckling och massa mumsiga grönsaker
Efterrätt: våffla med sylt, banan, glass, honung och chokladsås
Kan avslöja att vi i princip rullade därifrån. Tack för en supergod middag Nettan och tack Sune (Nettans goa katt) för en liten kel och lekstund. Är så glad att vi började med denna söndagsklubb, det är svårt att hinna ses ibland och vid dessa middagar hinner man ses och prata lite, sen kör vi alltid, även om det är någon som inte kan.

Bild på Sune från i Juni, nu är han relativt nyklippt på mage, rygg och ben, (alltså inte på huvud och svans) vilket gjort honom extra söt och extra mjuk nu när pälsen börjat växa igen.

Bild på Sune från i Juni, nu är han relativt nyklippt på mage, rygg och ben, (alltså inte på huvud och svans) vilket gjort honom extra söt och extra mjuk nu när pälsen börjat växa igen.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Dagarna går och går… vissa dagar har jag mer ont än andra… men det liksom gnager på för jämnan i knät, bara mer eller mindre. Hoppar fortfarande på kryckor men hoppas på att få slippa dem snart. Kan varken böja eller sträcka benet helt, vilket talar emot att jag får slippa kryckorna. 😦

KneePain

Känns inte riktigt som om någon kan förstå min sorg. Att aldrig mer få spela fotboll, aldrig mer snöra på sig fotbollsskorna, gemenskapen….springa ut på gräset…. bara tanken på det och att skriva det gör att tårarna kommer. Att lägga av visste jag att jag skulle få göra en dag, men att inte få bestämma när man skall sluta själv eller få möjligheten att sluta i laget men sen ibland köra korpen eller bara springa ut på en fotbollsplan och ”laja” lite…. Det gör så ont att det inte går att beskriva. Det har gått 4 veckor nu men det gör fortfarande lika ont. Har nog aldrig gått igenom något sådant här, för förra gången knät gick sönder visste jaga tt jag skulle tillbaka till fotbollen efteråt. Nu är det som om allt, hela livet bara försvann… känns som så fort jag får ordning på saker och ting i livet så slås benen undan för mig. Har garanterat tappat gnistan, lusten till allt.

Livet suger

Smärtan i knät och oron för att knät ska bli bra är liksom ingenting i jämförelse med att förlora fotbollen. Men jag försöker se framåt, nu väntar 1-3 operationer under hösten-vintern. Den första nu i slutet av oktober. Det måste sedan gå 6-8 veckor mellan operationerna, hoppas på att en andra operation går att genomföra innan jul OM nu korsbandet är av och skall lagas. På grund av att jag har opererat korsbandet i knät 2 ggr tidigare(10 år sedan) och att det nu är en del broskskador i knät kan man inte göra allt vid en första operation, den första är bara till för att gå in och rensa och förbereda inför den/de kommande operationen/operationerna. Det är alltså inte helt klart att korsbandet är av, till 99% säkerhet är det så men jag hoppas på ett mirakel. Är det inte av så kan jag fortsätta med fotbollen och behöver bara 1 operation.

Operationerna gör min läkare genom artroskopi (titthålsoperation), men jag skall sövas då jag är lite känslig när det gäller sjukhus, blod och sånt.

Operationerna gör min läkare genom artroskopi (titthålsoperation), men jag skall sövas då jag är lite känslig när det gäller sjukhus, blod och sånt.

Att få operationsdatumet är både trist, skönt och nervöst. Trist att det är långt fram, över en månad, men samtidigt bra då jag hinner få knät i toppform innan operationen vilket är bra. Tränar på gymmet och hos sjukgymnasten nästan varje dag nu. Oroar mig för att allt inte ska gå att laga som jag vill men det är ju ingenting som jag kan påverka så det är egentligen helt onödig oro.

tankebubbla

Jobbar som vanligt nu iallafall och ska inte behöva vara sjukskriven allt för mycket (1-2 veckor) efter artroskopin. Det var helt hemskt att ligga hemma och må bra i övrigt och få massa tid och tänka tänka tänka….det kändes som jag levde i en dimma för jag var ledsen och hade ont samtidigt som jag var sysslolös och bunden till soffan pga knät. Oroar mig lite över den tiden som blir efter operation när jag kommer ligga hemma på precis samma sätt, men då har jag ju rehaben att se fram emot 😉


Tillägg: AKTA ER FÖR MIG!

Aktas

Förra helgen satt jag på akuten halva dagen med Sussi, då hon gjorde sig illa i foten på fotbollsmatchen, Det var himlans trist och typiskt, hon hade väldigt ont stackarn och våra planer för kvällen gick om intet. Vi hade tänkt gå ut och dricka öl och se VM-kval matchen på någon pub, men men det får bli en annan gång för vi lämnade akuten på kryckor båda två …he he.

Kryckor

Som tur var verkar det som om inget var allvarligt skadat i Sussi fot, inget brutet och hon hoppas kunna gå igång med träning igen denna vecka-skönt!
Sen igår kom Robert hem från fotbollsträningen och hade gjort illa handen…aj då… han åkte till akuten i morse och nu är han gipsad och sjukskriven ett tag. Han hade brutit ringfingret nere i handen, suck!

Akta er för mig, jag verkar vara otursförföljd!

Akta er för mig, jag verkar vara otursförföljd!

…..himlen är blå, vad det är härligt att leva ändå, högt i topp är allas humör och det är det som susen gör…..

namnlös

Att försöka duger…för tillfället och att stirra upp på en klarblå himmel värmer hjärtat lite iallafall, men sen måste jag hoppa vidare på kryckorna och blir då påmind om att livet är skit.

Nästa sida »